frustration

Är en ganska bra beskrivelse på fibromyalig, man tror man hittat tillbaka å känner man är pågång.. men då börjar koroppen säga ifrån, så störande! har börjat med att gå en promand en gång om dagen, långsam promenad med pauser men så skönt å viktigt å komma ut, sedan gymmet två dagar i veckan.. Har kännt att det varit pågång ett tag nu, värken har börjat tillta men ville inte riktigt lyssna för jag var pågång å vill så gärna å hoppades det skulle vara en fas som blev bättre.. Men nu tog det bara stopp, armarna funkar inte igen, det gör till å med ont när man ska ta på sig haha eller hälla vad det nu kan vara, så frustrerande.. så idag blev det bara gå på bandet å mag å ben träning för det funkar inte med armträningen, blir bara värre just nu å som dom säger måste man vila innan man testar igen.. Så nu är det svårt att sova då varje rörele gör ont så vaknar igen vid 2-3 tiden å ligger å vänder mig å när man nästan somnat om så börjar William gny å antingen måste jag gå upp till honom el han kommer in till mig å då är det ruskigt svårt att sova haha så blev inte myckt till sömn, sedan denna hemska huvudvärk som har börjat komma, inge roligt alls just nu, tur att man ska till läkaren om en vecka å att omplaceringen ser ut att dröja för just nu är jag inte i ett skick å börja ett nytt jobb tyvärr.. har haft en mycket mysig dag med William i alla fall, så skönt att ha honom hemma igen.. Efter dagis gick vi upp till dammen via, soppbilen som är farsineradnde å lekte vid vattnet å fiskade, William älskar visst å fiska hah hua hua, men har nu fixat ett fiskspö till honom som han kan ha imån efter dagis så han slipper kolla storögt å länge på mannen med fiskespö imån igen haha


mamma har fixat fiskespö där det kan nappa!


sötnosen!

//S


Ångest

ja, det är något som är väldigt jobbigt att slåss mot, det krävs mycket för att övertal sin hjärna att göra när den skriker, gör det inte! Varje dag har jag börjat tvinga mig ut på en promenad, något som jag psykiskt mår bra av men kroppen tycker inte att det är lika roligt.. den känner en stor orkeslöshet å värken blir inte bättre, men belönar mig numera med ett bad efteråt och då funkar det lite bättre.. Man blir lite frustrerad, över att behöva dels tvinga sig ut å sedan över att kropen inte orkar något så enkelt.. Idag har jag varit på en väldigt trevlig sällskapsspel kväll, väldigt trevlig men är så dålig på inpulsplanerade saker.. Min hjärna kan inte hantera det riktigt, imorse hörde hon av sig å frågade om jag ville vara med å jag svarade ja då jag inte hade något annat inbokat, så skulle hon höra av sig när hon pratat runt å visste mer.. klockan tickar å jag blir lite stressad å inte fören kanske 14-15 tiden fick jag ett svar om att det blir av, kl 19 hemma hos henne.. herre gud, tänker ni, gott om tid men nej, inte i min hjärna, då hade jag precis bestämt mig för att gå ut min dagliga promenad å sedan ta ett bad.. Efter det hade jag tänkt att blir det så blir det men när smset kom börjar hjärnan arbeta å man känner att nej jag hinner inte, jag ska promenaer, bada å äta samt att man känner sig trött å hängig.. Man börjar komma med en massa undanflykter, hjärnan arbetar för fullt, efter promenaden kommer jag vara trött å efter badet nä då vill/orkar jag inte åka iväg via stan på spårvagn, fullt med folk för att träffa nytt folk å vara trevlig.. hjärnan kommer på en massa, men till slut fick jag uträtt det, jag skickar till svar att jag hör av mig efter badet om jag orkar komma så dom vet å jag inte känner ett måste å sedan i mitt bakhuvud så vet jag att jag kommer ha så ruskigt tråkigt om jag sitter själv hemma, inget på två, ensamt å inget att göra så efter badet bar det av trotts att hjärnan inte rikigt ville å gu vad glad jag är för att jag kom iväg, har haft en kanon kväll trotts att jag inte vann, fast jag kom inte sist alla gånger heller haha ångest, är något svårt oförstårligt å en kamp i sig, tar på ork å krafter men det går att komma över den, men det krävs en massa å jag är en bit påväg men det är långt kvar..


Imån ska jag hämta min underbara prins igen!

//S


Små steg

Ja, nu var det länge sedan jag skrev tror jag.. Det har varit lite mycket så har inte haft ork el lust men det har hänt lite possitiva saker.. En omplacer är på gång men först ska företagshälsovården sätta en diagnos att jag inte kan återgå till arbetet å efter det så kan en omplacering ske.. det blir då till en dagverksamhet som jag vill å tror/hoppas jag klarar av.. Försäkringskassan kommer att hjälpa mig så jag jag får gå brevid först å sedan kommer jag gå på en tjänst å jobba 50%.. Idag har jag även sökt lite plugg så vi får se, söker så jag har lite back upp utifall att jag blir utförsäkrad eller något annat oväntat händer.. Vill inte alls sätta mig i skolbänken igentligen men samtidigt så kanske det är ända sättet för att komma vidare in på något annat som kan ge mig något kan kan å orkar med.. ser verkligen inte fram emot plugg å studiemedel bara men men, man kan inte få det för bra.. sedan hoppas jag verklige jag får en ny lägenhet snart å det är inte för att jag vill flytta utan orkar inte med dessa trappor å William totalvägrar att gå, någon som har tipps? Sedan orkar jag inte med tjatet å han vet hur han ska göra, brukar vara väldigt trött efter persen att få hem honom från dagis haha men så härligt att ha honom hemma.. han är en riktig solstårle å ett bevis på att man kanske gjort något rätt haha å att man har något att kämpa för.. just nu är värken helt ok men det är till å från som idag har jag ont i fingar å tår, inflammationen i armen blir inte bättre utan snarare tvärt om så nu har vi tagit bort visa övningar på gymmet, vilket är så störande/frustrerande å synd för jag vill kunna/orka.. idag när jag var ute på min långgpromenad som är mitt nya mål jag vill göra varje dag för att ha något att göra å komma ut vilket känns viktigt så kände jag av mina höfter, fick typ foglossningsverk, sjukt men så kändes det å då bil man ännu mera frustrerad, inte detta heller klarar kroppen av, vad fasen ska man göra.. Men det är bara att försöka acceptera å leva efter det, vilket vissa stunder är lättare än andra.. Nu lite bilder på sötnöten:


jag å william på skogsäventyr

Matar ankorna

ute å går i skogen

sitter å leker vid vattnet

Mamma´s älskade buspojk!

//S


Mitt hjärta/Mina hjärtan

Neo sov över hos oss i fredagsnatt och såhär mysigt hade vi:


Sandlåde lek

Somnade gott i vagnen

Fantasin flödar

Lek å bus med mormor/farmor å morfar/farfar

William å mormor läser saga

galne proffessorn?? hihi

Myser med farmor/mormor

mor- å farföräldrarna med sina barnbarn

Bus på "pall" behöver visst stöd haha

hjälper till med disken

liter efter-man-sovit bus

då går vi runt kring en.....

//S


Mr Fibromyalgi

Mitt namn är Fibromyalgi. Jag är en Osynlig sjukdom och jag är nu din följeslagare för resten av livet. Andra runt omkring dej kan inte se eller hota mej, men DIN kropp kan känna mej. Jag attackerar dej var, när och hur jag vill. Jag kan orsaka dej våldsam smärta eller om jag är på bra humör, orsaka dej värk överallt. Jag minns när du och Energi sprang omkring tillsammans och hade kul.
Jag tog Energin från dej och gav dej Utmattning istället. Försök att ha kul nu! Jag tog även God sömn från dej och gav dej Fibro-Dimma i utbyte. Jag kan få dej att darra inombords, eller få dej att frysa eller svettas medan alla andra känner behag. Javisst ja, jag kan få dej att känna ångest eller depression också. Om du har planerat något eller ser fram emot en spännande dag, så kan jag ta den ifrån dej med.
Du bad inte om mej, jag valde dej av olika anledningar, t ex det där viruset du aldrig blev fri från, eller den där bilolyckan eller kanske var det de där åren av förödmjukelse och trauman? Hur som helst så är jag här för att stanna. Jag hör att du tänker gå till en läkare som kan göra dej av med mej.
Jag skrattar så jag kiknar. Försök du bara Du kommer att vara tvungen att gå till många läkare innan du hittar någon som kan hjälpa dej på ett effektivt sätt. Du kommer bli ordinerad värktabletter, sömntabletter, energipiller, tillsagd att du lider av ångest eller depression, rekommenderad att prova TNS, tillsagd att om du sover och motionerar regelbundet kommer jag att försvinna, tillsagd att tänka positivt, förnedrad, uppmanad att rycka upp dej och MEST AV ALLT, aldrig bli tagen på allvar med hur du känner dej, när du klagar till läkaren om hur utmattande livet är varje dag.
Din familj, dina vänner och dina arbetskamrater kommer säga saker som - "Äh, du har bara en dålig dag!"eller "Ja Jag kom ihåg att du inte kan göra saker du kunde för 20 år sedan." Utan att höra att du faktiskt sa 20 DAGAR sedan. En del kommer att börja prata bakom din rygg, medan du sakta känner att du håller på att förlora din värdighet i dina försök att få dem att förstå.
Speciellt när du är mitt inne i en diskussion med en "normal" människa och glömt vad det var du skulle säga härnäst.. Avslutningsvis, (jag hoppades kunna hålla denna del hemlig, men jag antar att redan listat ut det). Den enda plats du kan få någon support eller förståelse från, angående mej, är ANDRA MÄNNISKOR MED FIBROMYALGI. Högaktningsfullt Din Osynliga Sjukdom.....

//S

RSS 2.0