frokensmarta

Ja ca i alla fall, idag har det varit "fullt upp" beror på hur man ser det men har försökt hålla mig sysselsatt.. Har börjat på ett nytt puzzel å det är alltid kul, är nog helt galen men det ger mig lite sinnesro och jag kan stressa ner och blir nog lite manisk.. Imån börjar dagen med psykologen innan det är träning med sjukgymnasten på dagen å på kvällen så ska jag hälsa på William.. Vad jag skanr honom, pratade med dagis idag, dom är så snälla.. Nu när jag är sjukskriven så ska ha gå på dagis tisdag-torsdag, har så svårt för att lämna honom på dagis men hade missuppfattat tiden med sjukgymnasten så det är träning på måndagar så ringde dom idag så han kan gå även på måndagar trotts att det är i sista minuten å det är skönt.. Har tyvärr inte koll på saker längre å det blir lätt rörigare än vanligt om det nu går haha Den här dagen å igår har varit ett psykologist kaos, hjärnan får för sig saker å spär på saker, var länge sedan jag var såhär nere.. Så jobbigt att inte kunna se på saker för vad det är utan utgå från det negativa.. Jag har alltid varit en glad å possitiv person, vart tog hon vägen? saknar henne väldigt mycket.. Tjejen som ser möjligheter i allt, gör allt till det bästa, där glaset är halvfullt å inget annat..


William somnade på spårvagnen, bara att knö ner honom..

//S

Det är en ständig kännsla jag fajtas med varje dag, kännsla av att inte kunna ge tillräckligt hemsöker mig hela tiden.. Det ständigt dåliga samvetet för att inte lyckas ge honom stöd varje dag.. Misslyckandet över att inte kunnat hålla ihop en familj som det borde vara, att inte kunna pussa å krama honom godnatt varje dag, det äter verkligen upp mig å blir en sån stor sorg som jag inte vet hur jag ska bearbeta.. Sedan den veckan när jag kan pussa på honom dagligen, då man känner att orken inte finns, kroppen inte vill och tålamodet blir kort, det är fruktansvärt.. jag har själv haft en väldigt bra uppväxt, bodde ute på landet nära naruten, vi var ute mycket, hittade på mycket ute akiviteter, mamma var hemma med oss vilket oxå gav en trygghet.. Att inte kunna ge det till William känns ruskigt jobbigt, jag vill oxå att han ska komma ihåg sin barndom som något bra.. Jag hoppas verkligen han gör det för vi försöker verkligen på vårat sätt.. Det är lite trixigare när man inte bor ihopp men jag tycker vi sköter det bra, inga strisdyxor, skrik å gap.. Nu har Williams pappa skaffat en ny tjej, jätte trevlig och kanon kul å william trivs bra men det gör oxå att kännslan av totalt misslyckande från min sida faktiskt ökar lite, jag kan just nu inte ge willliam den tryggheten som dom kan.. Jag vet innerst inne att William har det jätte bra både här hos mig och hos sin pappa och att kan vi bara hålla denna relationen så kommer inte William ta någon skada.. Ändå så hemsöker sorgen mig med full kraft av att vara ganska värdelös å inte göra något rätt.. Det gör oxå att när William är hemma den veckan som jag har honom vill jag ge honom allt, vi åker runt hittar på saker, myser, träffar kompisar å barn, det dåliga samvetet gör att man överöser honom med saker/kärlek m.m å det ger en dåligt samvete för att han kanske blir för bortskämt, oansvarig, man vet ju vad dom säger om ensambarn, sorgligt men ganska sant å Willliam är ensambarn i två hem.. Det finns absolut mycket possitivt att hitta i denna historien massor faktiskt, som att William har två hem som Älskar honom över allt annat, han har två föräldrar som inte griniga å snackar skit om varandra dagarna i ända, jag å hans pappa får en vecka å "vila" upp oss å bara bry oss om oss själva å nära å kära å har massor med kraft för honom när han är hemma, båda föräldrarna kommer på lucia, möten och olika samlingar å uppvinnigar av något slag, ja det finns mycket som sagt å tur är så nu känns det lite bättre.. ut i solen nu å få lite vitaminer i er!

Längtar till sommaren!

//S

Ja då räknas vi som friska igen, William har lite hemsk hosta å slem fortfarande men det kommer sitta i ett tag men febern är borta så som magsjukan så vi räknar oss som friska.. Vi får se vad vi hittar på idag, det är ju ruskigt tråkigt väder så vi får nog våldgästa någon, tänkte se till att det blir första dagen under veckan utan att sova middag oxå för igår kväll var inge rolig haha det tog lång tid innan han somnade.. Men vi hade trevligt sällskap, mormor å morfar var här å åt middag med oss, William har pratat om dom hela veckan så nu äntligen kom dom å dom kunde bygga tåg..

Jag var hos läkaren i tisdags oxå å jag blev sjukskriven fram till den 2april, känns skönt å slippa oroa sig för detta nu utan kunna koncentrera mig på träning å att må bättre å så kanske komma på en lösning till vad fasen jag ska göra haha ständiga frågan.. Om det nu finns en lösning, jag hoppas verkligen det för såhär vill jag inte ha det hela livet, som sagt värken gör en knäpp, klarar inte av att hantera något längre.. När inte kroppen funkar å hjärnan näst intill inte får vila så blir man ganska naturligt helt knasig men ändå det är inte roligt ändå.. Som tur har jag en bra läkare å en bra en bra handläggare på Försäkringskassan som det ser ut nu..

Nu ska vi hitta på något roligt idag i detta skitväder, hoppas ni får en härlig lördag å glöm inte melodifestivalen ikväll kl:20.00 på 1:an!



//S

Ja idag hämtade hem min lilla sjukling, kokhet å magsjuk, stackarn.. man blir så ledsen i härtat när dom är så dåliga men vi får hoppas han kryar på sig snart.. Blir inget dagis i veckan för honom i alla fall.. Är så nervös inför läkaren på tisdag, måste ha en heltidssjukskrivning för jag orkar inte å jobbet orkar inte.. Pratade med chefen igår och vi hoppas på heltidssjukskrivning och så småning om omplacering, vilket jag hoppas på för det gör ont i mig fysiskt och psykiskt, fy fan vad jag tycker synd om mig!! Vilket man får göra för det är oftast ingen annan som gör det haha livet blir bättre.. Nu får jag inrikta mig på att få William frisk å kry så nu blir det sängen så man får sova det lilla som blir..

//S

Ja jag ifrågasatte verkligen det idag, hörde verkligen läkarna vad jag sa? det kunde hon inte gjort för då skulle det inte stå så i mina sjukskrivningspapper, blir så trött, jag kommer dit för att be om hjälp med min värk i armarna, ber om sjukskrivning fram tills på tisdag då jag ska till läkaren, visst jag får en sjukskrivning, snällt, absolut men å jag upprepar men hon sjukskrev mig till den 16feb. skrev att jag ska börja 50% igen den 17feb. till någon gån i slutet på mars då jag ska gå upp till 75%, vad fan fick hon det ifrån! det hade vi inte pratat om, hon e inte min läkare, hon e en akutläkare som skulle hjälpa mig fram tills min riktiga tid på tisdag, vad var det hon missade? Kärring!! blev så nervös men pratade med försäkringskassan å min handläggare där sa att jag ska höra av mig på tisdag isället med dom riktiga datumen framöver.. Tur att han verkar vettig i alla fall men gu vad trött man blir, ingen lyssnar på mig känner jag, kan jag inte få en läkare som förstår, orker inte kämpa så med detta.. Vill känna att jag orkar å jag orkar inte med detta jobbet tyvärr och just nu går det ut över de galma och mina arbetskamrater som måste anpassa mig efter mina tider, vara ensam på avdelningen innan jag kommer samt göra det jag missat, glömt el inte orkat.. Jag förstår att det är svårt för dom med så nu vill jag ha en heltidssjukskrivning fram tills jag får en omplacering, jag vill ha en utredning på vad det kan vara om det är fibromyalgi samt att jag vill må bättre å känna att jag orkar å inte gör mer ogjort än gjort, just nu känns det väldigt tungt.. Längtar tills söndag då min Älskade lilla William kommer hem igen, min egna solstråle å min största kärlek



//S

Älskade Tusse!

Idag klev Tusse in i katthemelen, han somnade in runt 10tiden imorse å gud vad jag grät.. Så hemskt, känner mig så elak men Tusse han varit sjuk en tid och han började bli sämre så ville låta honom somna in innan det blev för jobbigt för honom men så ledsamt.. Han har varit med mig på alla mina flyttar å upptåg sedan min första egna lägenhet vid 20års ålder, han skulle bli sju år i april, så hjärtat känns väldigt tungt nu när allt ska packas ihop å tas bort, när jag kom hem idag så väntade jag på hans lite irriterande jamande när man kommer hem, att han vill att man följer honom till matskålen å fyller på mat, vilket jag faktiskt höll på att göra å fick hejda mig i tanken när jag undrade vart han var någon stanns.. Jag har umgåtts med Tiina å Lina idag för att inte vara ensam, vi har varit på sacondhand affär och jag hittade lite spel å ska helt klart kolla lite kläder till Williams nästa storlek, idag fanns det inget men om ett tag kanske.. Sedan har jag varit å myst med William, så gott å jag saknar honom så, min Älskade lilla William, pratade med min stora Älskling påväg hem därifrån men trotts att hjärtat är varmt så fattas mig min katt.. Vem ska jag nu dela säng å knö med på nätterna? Vem ska jag skälla på över att han pratar för mycket? haha å vem ska jag nu plocka upp efter? (i form av alla hårtussar som bilr), nu blir varannan vecka ännu ensamare än innan, tårarna rinner å jag saknar min katt ruskigt mycket!

//S

nä, det går inte, har verkligen så ont i mina armar, helt sjukt.. William somnade gott redan 17.45, lite väl tidigt men ska lägga mig nu jag oxå så vi vaknar tidigt  och utvilade imån.. vi ska vara hos tandläkaren 8.50 så mysigt om vi vaknar vid 6tiden å kan ha lite morron mys innan vi måste ut å iväg.. Så mysigt å tur att man har honom så man får lite nannat att tänka på för dessa armar just nu tar kål på mig.. denna strålande värk som bara blir värre för var dag, vad fasen ska man ta sig till.. Hur ska jag har råd med en heltids sjuksrivning igen? Man kan ju inte sluta jobba vid 26års ålder, då blir jag verkligen beroende av min andra hälft å det är inte helt fel men känns inte helt rätt.. tycker faktiskt synd om min stora kärlek som ska stå ut med mig även om allt är ömsesidigt å jag inte kan göra mycket åt detta men det känns så fel.. Kärlek är det finaste å jag har välsingnats med dom två godaste kärlekarna.. Inget går upp emot kärleken som finns till William, tänk att man "tillvärkat" denna underbara varelse å se honom växa å utväcklas, han lär mig saker varje dag å jag vill må bra å ge honom det bästa tillbaka, av mig å livet.. Men man kan inte göra mer än å kämpa å göra sitt bästa eller?


Finaste <3

//S