Ekorrhjulet
Nu ligger man här igen å inte kan sova, så störande å sker allt för ofta nu mera.. Blir så jäla trött på mig själv, detta eviga ekorrhjul som inte verkar kunna ta slut, bara ett evigt snurrande.. Denna självömkan som finns hela tiden, har ingen anledning över huvudtaget att tycka synd om mig själv å hur kommer det då att när man ska sova, speciellt dom veckorna jag inte har William, då kan man komma på 100saker minst om varför det är så synd om just mig, tankarna snurrar tårarna rinner å det finns verkligen inget stopp.. tills jag rullar in i ett hörne, där tar själva rullandet ev slut för en stund innan den byter riktning, men i det där hörnet hinner jag göra/säga något dumt å sedan börjar hjulet snurra igen å man ligger å tänker på varför man sa så.. Varför kan inte jag bara vara nöjd med att vara själv, varför kan inte jag tycka det är skönt att vara ensam? hade varit så mycket lättare då.. Men jag fungerar inte så å det är verkligen synd ibland, tror i och för sig dom felsta av oss inte vill vara ensamma även om vi blir det.. Nu är inte jag ensam på det sättet kanske men pga av många olika anledningar så är det ändå mycket ensamhet och jag har fortfarande inte vant mig, suck! Tycker det är rent av för-ävligt trist, vad finns det för mening med allt då?
Som sagt tycker just nu ruskigt synd om mig själv utan anledning, ska göra det en stund till och förhoppningsvis kan jag somna...
//S
