Ångest

ja, det är något som är väldigt jobbigt att slåss mot, det krävs mycket för att övertal sin hjärna att göra när den skriker, gör det inte! Varje dag har jag börjat tvinga mig ut på en promenad, något som jag psykiskt mår bra av men kroppen tycker inte att det är lika roligt.. den känner en stor orkeslöshet å värken blir inte bättre, men belönar mig numera med ett bad efteråt och då funkar det lite bättre.. Man blir lite frustrerad, över att behöva dels tvinga sig ut å sedan över att kropen inte orkar något så enkelt.. Idag har jag varit på en väldigt trevlig sällskapsspel kväll, väldigt trevlig men är så dålig på inpulsplanerade saker.. Min hjärna kan inte hantera det riktigt, imorse hörde hon av sig å frågade om jag ville vara med å jag svarade ja då jag inte hade något annat inbokat, så skulle hon höra av sig när hon pratat runt å visste mer.. klockan tickar å jag blir lite stressad å inte fören kanske 14-15 tiden fick jag ett svar om att det blir av, kl 19 hemma hos henne.. herre gud, tänker ni, gott om tid men nej, inte i min hjärna, då hade jag precis bestämt mig för att gå ut min dagliga promenad å sedan ta ett bad.. Efter det hade jag tänkt att blir det så blir det men när smset kom börjar hjärnan arbeta å man känner att nej jag hinner inte, jag ska promenaer, bada å äta samt att man känner sig trött å hängig.. Man börjar komma med en massa undanflykter, hjärnan arbetar för fullt, efter promenaden kommer jag vara trött å efter badet nä då vill/orkar jag inte åka iväg via stan på spårvagn, fullt med folk för att träffa nytt folk å vara trevlig.. hjärnan kommer på en massa, men till slut fick jag uträtt det, jag skickar till svar att jag hör av mig efter badet om jag orkar komma så dom vet å jag inte känner ett måste å sedan i mitt bakhuvud så vet jag att jag kommer ha så ruskigt tråkigt om jag sitter själv hemma, inget på två, ensamt å inget att göra så efter badet bar det av trotts att hjärnan inte rikigt ville å gu vad glad jag är för att jag kom iväg, har haft en kanon kväll trotts att jag inte vann, fast jag kom inte sist alla gånger heller haha ångest, är något svårt oförstårligt å en kamp i sig, tar på ork å krafter men det går att komma över den, men det krävs en massa å jag är en bit påväg men det är långt kvar..


Imån ska jag hämta min underbara prins igen!

//S


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0