Smärta
Det är intressant å man kan prata mycket om det, fysisk fakta är att leva med smärta gör dig deprimerad, speciellt långvarig, det kommer man inte undan.. Att sedan vara deprimerad leder till ökad smärta gör allt mer intressant å inte konstigt att det är svårt att ta sig ur ekorrhjulet.. Jag tror dock jag är på god väg, såhär efter 6månaders dagligt kämpande så kan jag känna att allt är bättre, jag kan påverka å har påverkat.. Trotts all värk har jag gått till träningen, först vattengympa, sedan gymmet, efter 6mån känner jag vad gott det gjort för mig, att ha något att passa är viktigt att bygga upp muskulaturen, att jag fått bättre balans, psykiskt mår jag oxå bättre för inget får än så nöjd som att ha tagit sig till gymmet å gjort träningspasset, så gött när det är klart trotts värk å smärta.. Min sjukgymnast har hjälpt mig så mycket, en riktig ängel, fått mig att tänka annorlunda, förstått mig å kunnat få mig att få ett samband, även min psykiatriker har varit kanon, att få en å tänka till, vrida å kunna se saker ur en annan vinkel, få en att förstå att man måste ta tag i det å det kommer bli bättre.. Livet blir tyvärr inte mer än man gör det till vare sig man vill eller inte, är så glad för dom som hjälpt mig å stöttat å gladast ska jag nog vara över mig själv som orkat å jag tänker inte sluta här, en stor del handlar om att acceptera situationen å göra det bästa av den, låter mycket lättare än det är kan jag säga å jag är bra nära.. Jag har varit två veckor utan tabletter nu å det går bra, det känns men jag har till viss del vant mig å har ork till att orka igenom det.. Värk kommer jag nog alltid ha men sålänge den är hanterbar så är jag nöjd, nu ska jag försöka få lite sömn, lite för glad tror jag, längtar till imån då jag slipper sova själv.. Det är balsam för själen det,
Kram
